Saker jag ska hinna med under min pappaledighet

Blogga
Göra research till en ny barnbok
Skriva en ny barnbok
Publicera en ny barnbok
Hänga på caféer i Vasastan
Läsa 10 litterära klassiker
Laga nyttig husmanskost
Uppgradera min garderob
Vila ut i Medelhavet

Glömde jag nåt?

Världens bästa webbradio

Vill slå ett slag för mitt favoritprogram/sajt alla kategorier. Jag hörde talas om Last.fm när de köptes av CBS i våras för typ hundra miljarder dollar. Idén är enkel: ange din favoritartist så spelar Last.fm musik som relaterar till artisten du valt. På något konstigt sätt lyckas programmet alltid hitta rätt och utbudet av artister och låtar är helt enormt. Själv har jag nästan övergett mina cd-skivor och mp3or. Så här demokratiskt kan internet vara – och dessutom är det helt lagligt (och gratis).

Lekparkssociologi

Den som spetsar öronen ordentligt i en lekpark kan höra hur sjukt elaka barn kan vara mot varandra. Nu menar jag speciellt lite äldre barn.

Några pojkar i sandlåda: ”Nä, tyvärr Jonatan du får inte vara med å leka, man kan bara vara tre i den här leken. Jag är jättelessen asså.”

Pojke vid gunga: ”Mesen! Mesen!”
Annan pojke: ”Men sluta!”
Pojke vid gunga igen: ”Mesen! Mesen!”

Många äldre barn kan heller inte ta att det står en liten parvel i form av en 14-månaders Ture i samma lastbil och leker. Trots att en förälder står bredvid. Men idag råkade vi på raka motsatsen – två killar i fyra-femårsåldern som bara ville leka med oss. Ture fick hur stora ögon som helst när killarna svischade nerför rutschbanor, snurrade som galningar i gungor och hoppade studsmatta. När det var dags för oss att lämna parken sprang en av pojkarna ikapp oss. Lite stammande frågade han:

”Jo jag vill bara fråga om ni vill komma på mitt kalas. Jag kan skicka inbjudningskort…”

Hur svarar man på nåt sånt när man får en klump i halsen för att man blir så rörd?

Galna män

Om tjugo minuter sänds andra avsnittet av Mad Men. Den prisbelönade tv-serien utspelar sig i New Yorks reklamvärld i brytningen mellan femtiotal och sextiotal, och i centrum står Donald Draper, creative director på den fiktiva byrån Sterling Cooper. Bara opening credits är ett skäl nog att följa serien!

Mats Nileskär och jag

Ray Charles har gråtit i hans mikrofon. Tricky ville ha honom som terapeut och James Brown kallade honom Brother Mats. Men höjdpunkten i Mats Nileskärs karriär kan ha varit en kylig söndagkväll år 1995.

På den här tiden hade Soul Corner (som det hette då) en telefonsvarare dit lyssnarna kunde ringa och ställa frågor om svart musik. De bästa frågorna blev utvalda och uppspelade på soultime!, det vill säga mellan kl 22 och 24 på söndagkvällar. Och bäst av allt: Mats Nileskär himself gav sedan ett initierat svar.

En kväll, jag tror det var hösten 1995, hördes plötsligt min röst i radion. Som bakgrundsmusik hade Mats Nileskär mixat in någon porrig funktolva. Känslan var att jag lika gärna kunde ha ringt från en sliten lädersoffa, i en rökig studio någonstans i Bronx.

– Hej Mats! Vi är några killar som tänker sticka till New York om några veckor, och jag undrar om du har några bra soulklubbar vi kan besöka. Tack och hej.

Man kunde riktigt höra hur Mats Nileskär gick igång på frågan.

– Aha, intressanta soulklubbar i New York. Då ska jag be att få rekommendera några av det mer underjordiska slaget.

Precis som jag förväntat mig väste Mats Nileskär sedan fram de allra skummaste och hippaste ställena år 1995. Som avslutning rekommenderades den hetaste klubben av dom heta: en olagligt klubb nånstans på Crosby Street. I Sveriges radio P3! Och som kronan på verket, skickade Mats Nileskär en personlig lyckönskning till mig och mina vänner.

Jag satt länge och gapade framför radion. Men snabbt började det dåliga samvetet infinna sig. Jag hade ringt Mats Nileskär och ljugit honom rakt upp i ansiktet! ”Jag och några polare” skulle inte ens åka till New York, vi var bara några omyndiga gymnasister som ville testa Soul Corners telefonsvarare. Och dessutom skulle vi säkert bli utskrattade på Soul Kitchen, Afterlife och de andra klubbarna.

Men det gjorde kanske inget. Mats Nileskär fick ju bra radio. Och själv fick jag uppleva något magiskt: hur jag blev en del av soulhistorien. Om än för en söndagkväll.