Kan man ha mer tråkigt?

Instängd i en lägenhet med febrigt barn, rester av grönsakssoppa och Vetenskapsradion i Sveriges Radio P1 med tema Auktion på bra tågtider – mindre trängsel? Hmm… Jag har ju alltid Harry Martinsons Vägen till Klockrike på soffbordet.

Mats Nileskär och jag

Ray Charles har gråtit i hans mikrofon. Tricky ville ha honom som terapeut och James Brown kallade honom Brother Mats. Men höjdpunkten i Mats Nileskärs karriär kan ha varit en kylig söndagkväll år 1995.

På den här tiden hade Soul Corner (som det hette då) en telefonsvarare dit lyssnarna kunde ringa och ställa frågor om svart musik. De bästa frågorna blev utvalda och uppspelade på soultime!, det vill säga mellan kl 22 och 24 på söndagkvällar. Och bäst av allt: Mats Nileskär himself gav sedan ett initierat svar.

En kväll, jag tror det var hösten 1995, hördes plötsligt min röst i radion. Som bakgrundsmusik hade Mats Nileskär mixat in någon porrig funktolva. Känslan var att jag lika gärna kunde ha ringt från en sliten lädersoffa, i en rökig studio någonstans i Bronx.

– Hej Mats! Vi är några killar som tänker sticka till New York om några veckor, och jag undrar om du har några bra soulklubbar vi kan besöka. Tack och hej.

Man kunde riktigt höra hur Mats Nileskär gick igång på frågan.

– Aha, intressanta soulklubbar i New York. Då ska jag be att få rekommendera några av det mer underjordiska slaget.

Precis som jag förväntat mig väste Mats Nileskär sedan fram de allra skummaste och hippaste ställena år 1995. Som avslutning rekommenderades den hetaste klubben av dom heta: en olagligt klubb nånstans på Crosby Street. I Sveriges radio P3! Och som kronan på verket, skickade Mats Nileskär en personlig lyckönskning till mig och mina vänner.

Jag satt länge och gapade framför radion. Men snabbt började det dåliga samvetet infinna sig. Jag hade ringt Mats Nileskär och ljugit honom rakt upp i ansiktet! ”Jag och några polare” skulle inte ens åka till New York, vi var bara några omyndiga gymnasister som ville testa Soul Corners telefonsvarare. Och dessutom skulle vi säkert bli utskrattade på Soul Kitchen, Afterlife och de andra klubbarna.

Men det gjorde kanske inget. Mats Nileskär fick ju bra radio. Och själv fick jag uppleva något magiskt: hur jag blev en del av soulhistorien. Om än för en söndagkväll.