Kan man ha mer tråkigt?

Instängd i en lägenhet med febrigt barn, rester av grönsakssoppa och Vetenskapsradion i Sveriges Radio P1 med tema Auktion på bra tågtider – mindre trängsel? Hmm… Jag har ju alltid Harry Martinsons Vägen till Klockrike på soffbordet.

In i feberdimman

Idag fyller min syster 40 år och jag hade planerat att åka hela vägen till Västerås och överraska henne. Men vad händer? Ture får feber! Just nu ligger han i soffan, däckad efter en kvarts tallrik havregrynsgröt och en tekaka. Jag har åtminstone skickat en bucket blommor, och så tänker jag ringa min syster ikväll. Men mest av allt önskar jag just nu att Tures feber får ett slut.

Öroninflammation

Jaha, då har man gått och fått öroninflammation. Och jag som trodde att det bara drabbade små barn. Men tydligen inte. Så nu är det antibiotika som gäller i fem dagar och sedan en tillfriskningstid på upp till fem (!) veckor. Misstänkte att det var nåt på öppna förskolan häromdagen! Man undrar ju hur det ska sluta en vacker dag – med pest?

Förmiddag på Kulturhuset

Idag hade Kulturhuset tillfälligt barnvagnsparkeringsförbud på våning 3, där Rum för barn ligger. Sällan har jag sett så många förvirrade föräldrar på samma gång. Och jag var en av dem. Man blir lätt det om man tvingas parkera på bottenvåningen och får frakta barn, filtar, overaller, halsdukar, vantar, täckjackor, mobiltelefoner, plånböcker, halstabletter, matburkar och haklappar över ett dussin våningsplan.

Saker jag ska hinna med under min pappaledighet

Blogga
Göra research till en ny barnbok
Skriva en ny barnbok
Publicera en ny barnbok
Hänga på caféer i Vasastan
Läsa 10 litterära klassiker
Laga nyttig husmanskost
Uppgradera min garderob
Vila ut i Medelhavet

Glömde jag nåt?

Lekparkssociologi

Den som spetsar öronen ordentligt i en lekpark kan höra hur sjukt elaka barn kan vara mot varandra. Nu menar jag speciellt lite äldre barn.

Några pojkar i sandlåda: ”Nä, tyvärr Jonatan du får inte vara med å leka, man kan bara vara tre i den här leken. Jag är jättelessen asså.”

Pojke vid gunga: ”Mesen! Mesen!”
Annan pojke: ”Men sluta!”
Pojke vid gunga igen: ”Mesen! Mesen!”

Många äldre barn kan heller inte ta att det står en liten parvel i form av en 14-månaders Ture i samma lastbil och leker. Trots att en förälder står bredvid. Men idag råkade vi på raka motsatsen – två killar i fyra-femårsåldern som bara ville leka med oss. Ture fick hur stora ögon som helst när killarna svischade nerför rutschbanor, snurrade som galningar i gungor och hoppade studsmatta. När det var dags för oss att lämna parken sprang en av pojkarna ikapp oss. Lite stammande frågade han:

”Jo jag vill bara fråga om ni vill komma på mitt kalas. Jag kan skicka inbjudningskort…”

Hur svarar man på nåt sånt när man får en klump i halsen för att man blir så rörd?